Dagboksinlägg från 11/10 2005
Jag är rädd. Jag har så många olika tankar och känslor som jag inte kan identifiera. Jag är så vilsen och misslyckad.
Jag har fått en diagnos, anorexia nervosa typ 1 "den mest allvarliga" och det känns bara så fel. Jag är inte sjuk, jag är bara ensam, därför blir jag deppig och så har jag låg puls men allt snack om att jag skulle vara underviktig är så överdrivet. Ingen som ser på mig (som inte sett mig förut) skulle tänka "oj vad smal hon är, sjukligt smal" INGEN.
Jag känner mig tjockare för varje dag som går och måltiderna känns värre och värre varje gång det är dags att genomlida dem. Jag hatar reglerna här, att det inte finns några speglar, att man inte får veta kaloriinnehåll i produkter, att det inte finns någon lättprodukt här och alla jävla måltider som jag måste härda igenom.
Nyinlagd på mandometerkliniken skrev jag detta.
Första gången jag läste detta, sedan jag blev friskskriven, började jag gapskratta, det lät så patetiskt och oerhört egoistiskt. Men sedan tänkte jag efter och saken är den att när man väl är i det stadiumet så bryr man sig inte hur töntig man låter. Det enda väsentliga är att man inte går upp i vikt och man orkar inte bry sig om man är världens mest omogna människa, om man gråter inför massa människor för att man måste äta ett äpple.
Det är ju det som är sjukdomen, när man hamnar i det stadiumet att ingenting spelar någon roll så länge höft och revbenen sticker ut som stenhårda kanter.
Men, jag tog mig ur det. Någon gång, jag vet inte exakt när, kom jag på mig själv med att det var jag själv som var tvungen att ta tag i allt, att det inte fanns någon framtid i att ha ett BMI på 15, det kanske fanns något viktigare.
Sen har det ju inte gått spikrakt uppåt men jag kommer aldrig tillåta mig att hamna där igen, att bli så omogen.
Jag har fått en diagnos, anorexia nervosa typ 1 "den mest allvarliga" och det känns bara så fel. Jag är inte sjuk, jag är bara ensam, därför blir jag deppig och så har jag låg puls men allt snack om att jag skulle vara underviktig är så överdrivet. Ingen som ser på mig (som inte sett mig förut) skulle tänka "oj vad smal hon är, sjukligt smal" INGEN.
Jag känner mig tjockare för varje dag som går och måltiderna känns värre och värre varje gång det är dags att genomlida dem. Jag hatar reglerna här, att det inte finns några speglar, att man inte får veta kaloriinnehåll i produkter, att det inte finns någon lättprodukt här och alla jävla måltider som jag måste härda igenom.
Nyinlagd på mandometerkliniken skrev jag detta.
Första gången jag läste detta, sedan jag blev friskskriven, började jag gapskratta, det lät så patetiskt och oerhört egoistiskt. Men sedan tänkte jag efter och saken är den att när man väl är i det stadiumet så bryr man sig inte hur töntig man låter. Det enda väsentliga är att man inte går upp i vikt och man orkar inte bry sig om man är världens mest omogna människa, om man gråter inför massa människor för att man måste äta ett äpple.
Det är ju det som är sjukdomen, när man hamnar i det stadiumet att ingenting spelar någon roll så länge höft och revbenen sticker ut som stenhårda kanter.
Men, jag tog mig ur det. Någon gång, jag vet inte exakt när, kom jag på mig själv med att det var jag själv som var tvungen att ta tag i allt, att det inte fanns någon framtid i att ha ett BMI på 15, det kanske fanns något viktigare.
Sen har det ju inte gått spikrakt uppåt men jag kommer aldrig tillåta mig att hamna där igen, att bli så omogen.
Anorexia och Bulimikontakt
AB-kontakt är en förening som kämpar mot anorexia/bulimi och informerar om ätstörningar.
Om några veckor ska jag själv dit för att träffa de som jobbar där och förhoppningsvis kunna hjälpa dem med volontärarbete och de mig med stoff till er och denna blogg.
Ta gärna en kik här.
Om några veckor ska jag själv dit för att träffa de som jobbar där och förhoppningsvis kunna hjälpa dem med volontärarbete och de mig med stoff till er och denna blogg.
Ta gärna en kik här.
Har du anorexia?
Testa om du har ett sunt förhållande till mat och din vikt här.
Så reagerar kroppen på svält
Hjärtat försvagas. Vid svår svält finns risk för hjärtsvikt, vilket kan leda till plötsligt dödsfall.
Huden förändras. Blir ibland torr, rynkig, gulblek och fjällig, speciellt på händerna.
Fettvävnaden förtvinar. Fettet runt hjärtat och njurarna, som ska skydda organen, försvinner. Utan fettet ökar risken för skador. En del anorektiker förlorar så mycket som hälften av sin kroppsvikt och kan väga 25-30 kilo. Benknotorna framträder tydligt, speciellt vid höfter och knän.
Ökad kroppsbehåring. Efter några månaders svält växer ett dunigt hår på kroppen. Håret ska skydda mot kyla, som ersättning för kroppsfett.
Håravfall. Håret på huvudet blir tunt och livlöst, i värsta fall kan det lossna helt.
Blodtrycket sjunker. Man kan få yrsel och svimningsanfall.
Utebliven mens. Kroppen slutar menstruera för att spara järn och protein.
Låg puls. Pulsen går ofta ner till 40-50 slag per minut.
Skelettet åldras i förtid. Kalciumbrist leder till benskörhet och spruckna naglar.
Muskelsvaghet. Musklerna bryts ner när kroppen börjar "äta av sig själv" och utnyttjar proteinet som näring.
Frusenhet. Får blå fläckar på huden.
Sammanfattning utav förälsning om anorexia.
Per Södersten, anorexiforskare vid karolinska institutet, berättar under en föreläsning för FAB (Föreningen mot anorexi och bulimi) att vem som helst kan drabbas utav anorexi.
Beteendet kontrolleras inte utav någon slags "ond" gen utan är ett svar på vad som händer i omvärlden. Således kan vem som helst som utsätter sig själv för svält under en längre tid drabbas av anorexia.
Det är större risk att drabbas inom idrottsrörelser då man omedvetet kan äta för lite än vad man behöver.
Per berättar även att det är svält som orsakar psykriatiska problem och inte tvärtom. Per Södersten chattade med läsare på aftonblandet angående ämnet för ett par år sedan, läs chatten här.
Beteendet kontrolleras inte utav någon slags "ond" gen utan är ett svar på vad som händer i omvärlden. Således kan vem som helst som utsätter sig själv för svält under en längre tid drabbas av anorexia.
Det är större risk att drabbas inom idrottsrörelser då man omedvetet kan äta för lite än vad man behöver.
Per berättar även att det är svält som orsakar psykriatiska problem och inte tvärtom. Per Södersten chattade med läsare på aftonblandet angående ämnet för ett par år sedan, läs chatten här.
Pro ana
På senaste tiden har det skrivits en hel del om ätstörningar och osunda skönhetsideal i tidningar som SVD och Metro.
Metro tog upp problemet med Pro ana- sidor (internetsidor som lyfter fram anorexia som ett ideal- pro anorexia) I artikeln som skrevs för en vecka sedan varnar en forskare vid Capio anorexicenter för konsekvenserna av dessa sidor där osäkra flickor pushar varandra i att stanna kvar i sjukdomen.
Själv hade jag inte kännedom om Pro ana innan jag väl var på behandling och inte hade någon möjlighet att besöka någon sådan sida. Som Hanna Fridén uttrycker det: Pro ana sidorna håller folk ifrån att bli friska.
Att förvärra sin anorexia leder inte till lycka. Att återfå ett normalt liv gör däremot det.
Metro tog upp problemet med Pro ana- sidor (internetsidor som lyfter fram anorexia som ett ideal- pro anorexia) I artikeln som skrevs för en vecka sedan varnar en forskare vid Capio anorexicenter för konsekvenserna av dessa sidor där osäkra flickor pushar varandra i att stanna kvar i sjukdomen.
Själv hade jag inte kännedom om Pro ana innan jag väl var på behandling och inte hade någon möjlighet att besöka någon sådan sida. Som Hanna Fridén uttrycker det: Pro ana sidorna håller folk ifrån att bli friska.
Att förvärra sin anorexia leder inte till lycka. Att återfå ett normalt liv gör däremot det.
7 frågor till Kajsa Åsberg, behandlare på Mandometerkliniken.
1 Vilka faktorer ser man till när man ställer en anorexidiagnos?
Man ser till kroppsvikt, förekomst av viktfobi, störd kroppsuppfattning samt mensbortfall.
2. När bör man kontakta er?
Ju snabbare desto bättre. Det är oftast lättare att komma till rätta med problemen innan sjukdomen gått för långt.
3. Hur tar man lättast kontakt?
Se hemsidan www.mando.se. Där finns en egenanmälan som man kan skriva ut och skicka in på egen hand. Man kan även söka hjälp hos läkare och be att få en remiss skriven.
4. Vad är speciellt med er klinik?
Synsättet att man ej ser det som en psykisk sjukdom utan som en fysisk åkomma där de psykiatriska symtomen är en följd av svält. Mandometern särskiljer också vår behandling från andra behandlingar.
5. Hur bör föräldrar agera om de misstänker att deras dotter har anorexia?
Vänta inte, utan sök hjälp! Detsamma gäller vänner; var inte rädd att konfrontera personen i fråga, även om denna blir arg och förnekar problemen. Det är viktigt att våga agera och se att personen mår dåligt.
6. Vad kan man göra om man känner att man har ett osunt förhållande till mat, men inte stämmer in på alla kriterier för en anorexidiagnos?
Sök hjälp. Det är inte bara anorexi som räknas som en ätstörning, utan även andra diagnoser tex EDNOS (eatingdisorder not otherwise specified). En EDNOS –diagnos kräver behandling likaväl som anorexi.
7. Varför drabbas man?
Det finns ingen som vet varför man drabbas, men vem som helst kan råka ut för det. Om man minskar på maten och ökar den fysiska aktiviteten kan man hamna i detta sjukdomstillstånd.
Man ser till kroppsvikt, förekomst av viktfobi, störd kroppsuppfattning samt mensbortfall.
2. När bör man kontakta er?
Ju snabbare desto bättre. Det är oftast lättare att komma till rätta med problemen innan sjukdomen gått för långt.
3. Hur tar man lättast kontakt?
Se hemsidan www.mando.se. Där finns en egenanmälan som man kan skriva ut och skicka in på egen hand. Man kan även söka hjälp hos läkare och be att få en remiss skriven.
4. Vad är speciellt med er klinik?
Synsättet att man ej ser det som en psykisk sjukdom utan som en fysisk åkomma där de psykiatriska symtomen är en följd av svält. Mandometern särskiljer också vår behandling från andra behandlingar.
5. Hur bör föräldrar agera om de misstänker att deras dotter har anorexia?
Vänta inte, utan sök hjälp! Detsamma gäller vänner; var inte rädd att konfrontera personen i fråga, även om denna blir arg och förnekar problemen. Det är viktigt att våga agera och se att personen mår dåligt.
6. Vad kan man göra om man känner att man har ett osunt förhållande till mat, men inte stämmer in på alla kriterier för en anorexidiagnos?
Sök hjälp. Det är inte bara anorexi som räknas som en ätstörning, utan även andra diagnoser tex EDNOS (eatingdisorder not otherwise specified). En EDNOS –diagnos kräver behandling likaväl som anorexi.
7. Varför drabbas man?
Det finns ingen som vet varför man drabbas, men vem som helst kan råka ut för det. Om man minskar på maten och ökar den fysiska aktiviteten kan man hamna i detta sjukdomstillstånd.
Välkomna till Utan Anorexia
Välkomna till min blogg, Utan Anorexia.
Jag har startat denna blogg som en del utav mitt 100-poängsprojekt i syfte att nå människor som berörs utav Anorexia, sjuka eller anhöriga, och informera om sjukdomen och möjlig vård.
Själv har jag varit inlagd för Anorexia på Mandometerkliniken i Huddinge och blev friskskriven för ungefär ett och ett halvt år sedan.
Har ni några frågor så är det bara att ställa dem så svarar jag så fort jag bara kan.
Jag har startat denna blogg som en del utav mitt 100-poängsprojekt i syfte att nå människor som berörs utav Anorexia, sjuka eller anhöriga, och informera om sjukdomen och möjlig vård.
Själv har jag varit inlagd för Anorexia på Mandometerkliniken i Huddinge och blev friskskriven för ungefär ett och ett halvt år sedan.
Har ni några frågor så är det bara att ställa dem så svarar jag så fort jag bara kan.
